Så var det då dags att se hur det genetiska arvet funkar. Jag hoppas tjejerna ärver min sångröst så småningom. Och det är inte för att jag sjunger bra... say no more...
Men - Arvet för det konstnärliga däremot, kunna rita och måla annat än en tafflig streckgubbe, hoppas jag så innerligt att mina gener höll sig borta. Och hoppas de fått Nils grymma talang på området. Idag åkte kritor och papper fram för första gången i våra flickors liv. Olivia fattade galoppen snabbt och såg hur kritorna genererade något på papperet. Malvas papper satt jag och drog grova streck och sa "Titta! Titta!" och Malva tittade inte en sekund. Hon var fullt upptagen med att packa i och ur sin lilla box med kritor. Om och om igen. Nöjd. Glad. Att få plocka med något som brukar vara icke tillåtet.
Om ett par år är det dags för Nils att vässa pennan och rita blommor, fjärilar och prinsessor som utbyte mot skräckinjagande figurer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar