Barn på snart 15 månader....

Det är vår. Så himla härligt! Fåglarna kvittrar utanför det öppnade fönstret i vardagsrummet. Tvättmskinen dundrar för fullt i ett rum intill. Barnen sover och det skulle jag väl kanske egentligen också göra. Kände dock för en stund framför datorn så det slutar säkert med att jag sitter här och häckar fram till de vaknar. Ännu en gång. Det blir lätt så. En timme går. En och en halv timme går. Kaffet tar slut men tiden vid datorn består.

Idag har vi varit ute på innergården en stund. Det börjar bli sådär skönt avslappnat att gå ut med dem på gården. Förut har det bara varit att promenera bort till gungorna på gården intill, och då får man locka lite och bära lite och så vidare. Nu stannar vi allt oftare på vår egen gård. Tar ut var sin boll, eller hink och spade eller som idag när de fick premiäråka sina bobby cars ute. Gick väl sådär, men bättre än hur de behärskar att använda hink och spade fumliga som de blir med sina små vantar.

Vi hade i alla fall väldigt skönt. Bara en kopp kaffe som saknades så skulle min stund vara perfekt där ute i förmiddagssolen.

Barnen då. Det här med att gå behärskar de nu riktigt bra. De tar sig in och ut genom ytterdörren på egen hand om än alltid lite riskabelt att falla lite okontrollerat. De gör sina försök att springa, både inomhus och utomhus. De blir bättre och bättre på att fånga upp sig om balansen viker. Olivia är den som fortfarande utmanar höjderna mer. Klättrar på de ställen hon kommer på att man kan klättra på. Stolen har hon lyckats ta sig upp på någon enstaka gång, och än så länge behöver vi inte ställa stolarna på bordet för att rädda dem från fall därifrån…. Värre är det när de klättrar upp på karmen i soffan, bästa stället i stan att hänga på…. Där vill de gärna stå. Malva är lite mer varsam, vill gärna stå där, men söker efter ens hand att hålla fast sig i. Det är klokt…

Där det sker mest utveckling nu är nog i språket. Båda har ett grymt ordförståelseförråd, jag blir lika förvånad varje gång jag inser vad de förstår. Mest är det förstås olika substantiv. Tröja, byxor, strumpor, skor, trappan, ute, gunga, sked, gaffel, kniv och tallrik och så vidare och så vidare. Pratar gör de båda två och jag ser fram emot att se hur fortsättningen ter sig då de valt olika vägar för det. Olivia babblar nästintill oavbrutet men går det att urskilja något ord? Nej knappast. Det är ett verkligt gallimattiasspråk, om än att hon säger mamma och pappa och gang-gang och na – för nappen. Men mamma kan lika gärna vara pappa och pappa kan lika gärna vara mamma.
Malva pratar inte lika flytande men försöker säga olika ord, och man börjar förstå henne allt mer. Koo för sko, appe för nappen, mpa för strumpan, ilia (eller något liknande odefinierbart) för olivia, dåå för hejdå, tocka för dockan, och så klart det mest klockrena av alla hennes ord – kaka för ja, just det, kakan.

Malvas intressen handlar just nu väldigt mycket om att mata, borsta tänderna på dockor, gosedjur, oss och annat som kommer i hennes väg. Hon är också hjälpsam av sig. Stänger allt som är öppet, skåp, lådor, diskmaskinen och alla dörrar. Hon stänger in sig i olika rum, eller så stänger hon in Olivia. Stängt ska det i alla fall vara. Hon ger mig sin tallrik och sin mugg när hon ätit klart, liksom att hon även ger tillbaka eventuell utspilld mat. Malvas humör kan vara lika glatt som det kan vara argt. Spelrummet är stort. Hon är en liten studsboll som älskar att sitta på en när man ligger ner och hoppa upp och ner, helst över magen på en. Då är det kul.
Hennes humör är snabbt växlande, och är det på topp ena stunden så kan de lika gärna vara kris och katastrof nästa. Om det är något hon inte lyckas med på första försöket så kommer skriket på momangen. Likaså om Olivia tar något Malva har. Blir hon riktigt sur lägger hon sig ner på golvet och gråter och fäktas med armarna. Dock har nog tålamodet blivit lite bättre, tror jag.

Olivia är mer pysslig, struttar runt här hemma, sorterar saker och lägger ut leksaker på olika strategiska ställen. Puttar in allt lego under tv-bänken eller lägger det på trappsteg till exempel. Olivia har ju alltid varit väldigt följsam, ”snor någon ens leksak då kan man alltid ta en annan”, det var Olivias tidigare motto. Nu börjar hon bli mer tydlig med att vilja ha kvar det hon leker med.
Hon har ögon i nacken och minsta lilla sak som avviker från det vanliga eller om man missat att plocka bort något, då är Olivia där, glad att hon hittat just det som man inte fick ha. Eller en dörr man inte stängt, eller en låda som står lite lite på glänt.
Klädintresset har hon behållt och hon kommer ofta med en mössa på huvudet, hur den sitter är ointressant, det viktigaste är ATT den sitter. Hon gillar att bläddra i böcker, att läsa för henne har hon inte tid med, sidorna ska bläddra fortare än så. Hon kramas, med oss, och lägger huvudet intill ens bröst och drar åt så man kramas sådär riktigt nära och hon håller kvar länge länge. Och det är så mysigt så mysigt. Kommer Malva så puttar hon bort henne, tydligt och handfast, ”kom inte hit för vi sitter och kramas och har mysigt, bara mamma och jag”. Överhuvudtaget är det Olivias stil när Malva kommer för nära och hon inte vill. Hon puttas. Eller drar i håret.
När Malva ska markera så bröstar hon upp sig mot Olivia och puttas med bröstet. Om hon inte skriker förstås.

Jag väntar på att de ska lära sig leka med varandra lite bättre. Just nu känns det mer som att de kommer i vägen för varandras lekar. Eller i vägen för ensamrätten till våra famnar. Men det är så klart inte en enskild sanning. Oftast är de ju på samma ställen och letar upp varandra när den andre är borta. Och de kan fortfarande leka själva på samma ställe en lång stund utan att vi behöver stimulera eller avbryta. Ibland sitter de båda i soffan och bläddrar i varsin bok eller tittar på TV. Teletubbies är fortfarande svårslaget även om vi försöker byta ut mot annat mellan varven.
Vid matbordet har de också glädje av varandra, då är de dessutom otillgängliga för varandra. De tittar på varann och de härmas. Allt är på gott och ont. De hjälper varandra att äta med sked och de stöttar varann i vått och torrt att vända upp och ner på tallrikar eller skvätta med vatten eller försöka ställa sig upp. Tillsägelser om att sätta sig ner väntar de på och blir bara glada när de får sitt nej att sätta sig ner…
De äter alltmer själva, men vi matar gröt och en del av maten. Favoriter just nu är pannkakor och spagetti, och så klart – ärtor, som de mumsat med glädje sen de fick smaka det för första gången. Men de äter kyckliggryta, korv stroganoff, potatis sås och kött, och köttfärssås. Vi har nu uppnått målet att de äter mer vanlig mat än vad de äter burkmat, om än att det satt långt inne.
Banan och äpplen får de numera hela, och mumsar små bitar av ändå. De blir överlyckliga när man inte tar sönder deras mat..!