Sömn måste vara underskattat...

Det har varit en konstig sista vecka. Barnen har ju varit sjuka men är nu bättre. Olivia klagade dock ett antal kvällar framåt 21-tiden - "jag vill ha sällskap, annars får du gå upp och nerför trappan mest hela tiden". Så jag snodde henne ur sängen då runt 21, la mig själv och sen sov vi gott hela natten. Barnen sjuka, själv har jag inte varit så utvilad på lääänge. Nu sover barnen gott igen, och klockan slår både 21 och 22 innan jag kommer i säng. Och tröttheten är ett faktum igen. Ska man aldrig lära sig?

Egentiden försvann ju en del dessa dagar, så det är väl den man tar igen nu. Jag spelar Civ. Och jag scrappar. En hade legat länge i gömmorna men inte blivit klar. En gick jag bak i gömmorna i datorn och letade efter andra kort än våra kära barn. En Ego-scrap som framkallade många älskade minnen.

De här två blev mitt bidrag i en "tävling" på nätet, därav den engelska texten. Jag ligger i lä i förhållande till många kreativa människor men nu skickade jag in de här två i alla fall för de är i alla fall, i mitt eget tycke, på toppen av vad jag kan idag. Och när man ska skicka in något lägger man ner lite extra energi och precision vilket jag tycker är kul.

Tack Hanna för inspirationen!!!

Snart någon dag måste jag skriva om barnen, det händer ju så mycket i utvecklingen nu.