Barn på snart 15 månader....

Det är vår. Så himla härligt! Fåglarna kvittrar utanför det öppnade fönstret i vardagsrummet. Tvättmskinen dundrar för fullt i ett rum intill. Barnen sover och det skulle jag väl kanske egentligen också göra. Kände dock för en stund framför datorn så det slutar säkert med att jag sitter här och häckar fram till de vaknar. Ännu en gång. Det blir lätt så. En timme går. En och en halv timme går. Kaffet tar slut men tiden vid datorn består.

Idag har vi varit ute på innergården en stund. Det börjar bli sådär skönt avslappnat att gå ut med dem på gården. Förut har det bara varit att promenera bort till gungorna på gården intill, och då får man locka lite och bära lite och så vidare. Nu stannar vi allt oftare på vår egen gård. Tar ut var sin boll, eller hink och spade eller som idag när de fick premiäråka sina bobby cars ute. Gick väl sådär, men bättre än hur de behärskar att använda hink och spade fumliga som de blir med sina små vantar.

Vi hade i alla fall väldigt skönt. Bara en kopp kaffe som saknades så skulle min stund vara perfekt där ute i förmiddagssolen.

Barnen då. Det här med att gå behärskar de nu riktigt bra. De tar sig in och ut genom ytterdörren på egen hand om än alltid lite riskabelt att falla lite okontrollerat. De gör sina försök att springa, både inomhus och utomhus. De blir bättre och bättre på att fånga upp sig om balansen viker. Olivia är den som fortfarande utmanar höjderna mer. Klättrar på de ställen hon kommer på att man kan klättra på. Stolen har hon lyckats ta sig upp på någon enstaka gång, och än så länge behöver vi inte ställa stolarna på bordet för att rädda dem från fall därifrån…. Värre är det när de klättrar upp på karmen i soffan, bästa stället i stan att hänga på…. Där vill de gärna stå. Malva är lite mer varsam, vill gärna stå där, men söker efter ens hand att hålla fast sig i. Det är klokt…

Där det sker mest utveckling nu är nog i språket. Båda har ett grymt ordförståelseförråd, jag blir lika förvånad varje gång jag inser vad de förstår. Mest är det förstås olika substantiv. Tröja, byxor, strumpor, skor, trappan, ute, gunga, sked, gaffel, kniv och tallrik och så vidare och så vidare. Pratar gör de båda två och jag ser fram emot att se hur fortsättningen ter sig då de valt olika vägar för det. Olivia babblar nästintill oavbrutet men går det att urskilja något ord? Nej knappast. Det är ett verkligt gallimattiasspråk, om än att hon säger mamma och pappa och gang-gang och na – för nappen. Men mamma kan lika gärna vara pappa och pappa kan lika gärna vara mamma.
Malva pratar inte lika flytande men försöker säga olika ord, och man börjar förstå henne allt mer. Koo för sko, appe för nappen, mpa för strumpan, ilia (eller något liknande odefinierbart) för olivia, dåå för hejdå, tocka för dockan, och så klart det mest klockrena av alla hennes ord – kaka för ja, just det, kakan.

Malvas intressen handlar just nu väldigt mycket om att mata, borsta tänderna på dockor, gosedjur, oss och annat som kommer i hennes väg. Hon är också hjälpsam av sig. Stänger allt som är öppet, skåp, lådor, diskmaskinen och alla dörrar. Hon stänger in sig i olika rum, eller så stänger hon in Olivia. Stängt ska det i alla fall vara. Hon ger mig sin tallrik och sin mugg när hon ätit klart, liksom att hon även ger tillbaka eventuell utspilld mat. Malvas humör kan vara lika glatt som det kan vara argt. Spelrummet är stort. Hon är en liten studsboll som älskar att sitta på en när man ligger ner och hoppa upp och ner, helst över magen på en. Då är det kul.
Hennes humör är snabbt växlande, och är det på topp ena stunden så kan de lika gärna vara kris och katastrof nästa. Om det är något hon inte lyckas med på första försöket så kommer skriket på momangen. Likaså om Olivia tar något Malva har. Blir hon riktigt sur lägger hon sig ner på golvet och gråter och fäktas med armarna. Dock har nog tålamodet blivit lite bättre, tror jag.

Olivia är mer pysslig, struttar runt här hemma, sorterar saker och lägger ut leksaker på olika strategiska ställen. Puttar in allt lego under tv-bänken eller lägger det på trappsteg till exempel. Olivia har ju alltid varit väldigt följsam, ”snor någon ens leksak då kan man alltid ta en annan”, det var Olivias tidigare motto. Nu börjar hon bli mer tydlig med att vilja ha kvar det hon leker med.
Hon har ögon i nacken och minsta lilla sak som avviker från det vanliga eller om man missat att plocka bort något, då är Olivia där, glad att hon hittat just det som man inte fick ha. Eller en dörr man inte stängt, eller en låda som står lite lite på glänt.
Klädintresset har hon behållt och hon kommer ofta med en mössa på huvudet, hur den sitter är ointressant, det viktigaste är ATT den sitter. Hon gillar att bläddra i böcker, att läsa för henne har hon inte tid med, sidorna ska bläddra fortare än så. Hon kramas, med oss, och lägger huvudet intill ens bröst och drar åt så man kramas sådär riktigt nära och hon håller kvar länge länge. Och det är så mysigt så mysigt. Kommer Malva så puttar hon bort henne, tydligt och handfast, ”kom inte hit för vi sitter och kramas och har mysigt, bara mamma och jag”. Överhuvudtaget är det Olivias stil när Malva kommer för nära och hon inte vill. Hon puttas. Eller drar i håret.
När Malva ska markera så bröstar hon upp sig mot Olivia och puttas med bröstet. Om hon inte skriker förstås.

Jag väntar på att de ska lära sig leka med varandra lite bättre. Just nu känns det mer som att de kommer i vägen för varandras lekar. Eller i vägen för ensamrätten till våra famnar. Men det är så klart inte en enskild sanning. Oftast är de ju på samma ställen och letar upp varandra när den andre är borta. Och de kan fortfarande leka själva på samma ställe en lång stund utan att vi behöver stimulera eller avbryta. Ibland sitter de båda i soffan och bläddrar i varsin bok eller tittar på TV. Teletubbies är fortfarande svårslaget även om vi försöker byta ut mot annat mellan varven.
Vid matbordet har de också glädje av varandra, då är de dessutom otillgängliga för varandra. De tittar på varann och de härmas. Allt är på gott och ont. De hjälper varandra att äta med sked och de stöttar varann i vått och torrt att vända upp och ner på tallrikar eller skvätta med vatten eller försöka ställa sig upp. Tillsägelser om att sätta sig ner väntar de på och blir bara glada när de får sitt nej att sätta sig ner…
De äter alltmer själva, men vi matar gröt och en del av maten. Favoriter just nu är pannkakor och spagetti, och så klart – ärtor, som de mumsat med glädje sen de fick smaka det för första gången. Men de äter kyckliggryta, korv stroganoff, potatis sås och kött, och köttfärssås. Vi har nu uppnått målet att de äter mer vanlig mat än vad de äter burkmat, om än att det satt långt inne.
Banan och äpplen får de numera hela, och mumsar små bitar av ändå. De blir överlyckliga när man inte tar sönder deras mat..!

Sömn måste vara underskattat...

Det har varit en konstig sista vecka. Barnen har ju varit sjuka men är nu bättre. Olivia klagade dock ett antal kvällar framåt 21-tiden - "jag vill ha sällskap, annars får du gå upp och nerför trappan mest hela tiden". Så jag snodde henne ur sängen då runt 21, la mig själv och sen sov vi gott hela natten. Barnen sjuka, själv har jag inte varit så utvilad på lääänge. Nu sover barnen gott igen, och klockan slår både 21 och 22 innan jag kommer i säng. Och tröttheten är ett faktum igen. Ska man aldrig lära sig?

Egentiden försvann ju en del dessa dagar, så det är väl den man tar igen nu. Jag spelar Civ. Och jag scrappar. En hade legat länge i gömmorna men inte blivit klar. En gick jag bak i gömmorna i datorn och letade efter andra kort än våra kära barn. En Ego-scrap som framkallade många älskade minnen.

De här två blev mitt bidrag i en "tävling" på nätet, därav den engelska texten. Jag ligger i lä i förhållande till många kreativa människor men nu skickade jag in de här två i alla fall för de är i alla fall, i mitt eget tycke, på toppen av vad jag kan idag. Och när man ska skicka in något lägger man ner lite extra energi och precision vilket jag tycker är kul.

Tack Hanna för inspirationen!!!

Snart någon dag måste jag skriva om barnen, det händer ju så mycket i utvecklingen nu.

rapport från sjukstugan

Suckar åt sjukdomar. Men denna sväng var nog en lindrig variant, och som så ofta annars, vi ska nog inte klaga. Vad är en förkylning mot influensor och kräksjukor?

Tjejerna snörvlar och snörvlar, och hostan lurar bakom hörnet på nätterna.

Igår tillbringade jag större delen av dagen i soffan. Båda ville vara i famnen, men i soffan kunde vi alla tre vara nöjda. Jag försökte ibland smita en stund till datorn men ack så snabbt stod det en liten snorfia och drog i byxbenen. Själv var jag dock ganska trött också och tyckte soffan var ganska så behaglig. Åh vad glad jag är att vi köpte just den soffa vi köpte. Den är så bäst. Och så snygg. Och så skön.

Igår kväll la jag mig redan kl 21, hämtade Olivia och sen sov vi ikapp i gästrummet. Hon sover såå mycket bättre och även jag om vi samsover när hon är sjuk. Och tänk er. Somna strax efter 21, vakna vid 6. Det blir många timmar. Det här med sömn är klart underskattat. Så idag är jag riktigt utvilad och barnen är på bättringsvägen. Och jag kunde köra egostund under deras sömn. En riktigt sköön dag!

Bland annat gjorde jag klar en scrap. Kul!

Mästarnas Mästare

Pär Elofsson gav ett sånt härligt svar i gårdagens program. På frågan hur långt han var från sin toppnivå svarade han "Oj, det är flera liter syreupptagning". Haha, då är man en toppidrottare av världsklass när ett sånt svar kommer så spontant.
Själv skulle man ju bara svara "Låååångt ifrån", och det är i och för sig också sant! Jag ääääär låååångt ifrån...

Rummet klart!

Nu är flickornas rum färdigtapetserat och i förrgår kunde vi flytta tillbaka dem att sova i sitt rum. Tack för det! Snacka om att alla sover kasst när vi alla fyra delar rum... Vi skattade det hela till en 10-15 uppvak tillsammans för mig och Nils. Nu är ordningen återställd och gångerna vi går in till dem under natten går oftast att räkna på en hand igen.

Rummet tapetserade vi i Eco Lotus, art nr 4446 för den nyfikne (Provtapetsera på www.eco.se). Ljus ljus beige med ett diskret småplottrigt mönster i vitt och lite glansigt. Svårt att beskriva men vi är väldigt nöjda med valet. Inte fullt lika nöjda med vår tapetsering, att det ska vara så svårt (och då är det ändå EasyUp) och attans att man ska vara så perfektionistisk i sin personlighet... Men man lär sig och jag har hopp om att vi ska tapetsera fler rum i framtiden! Så, två glada amatörer som ändå lyckades smälla upp tapeten på två kvällar efter att de små somnat och med avlastning i hemmet i form av en farmor och en farbror.

I förrgår åkte jag och Nils mamma till IKEA och shoppade lite stort och smått, och nu är det finliret kvar i rummet. Lite vad väggarna ska få sällskap av, någon mysbelysning och så gardiner förstås. Men det måste vi smaka ett tag på...

I övrigt har kvällarna fyllts av spelkvällar. BrainStorm, Rappakalja, WallStreet. Åh vad det är kul att spela spel! Ikväll är det dock undantag. Jag ska softa vid datorn och lägga mig i tid för att orka jobba heldag imorgon. Nils och lillebror ska se på film.
















Malva och Olivia premiärleker i sitt nya rum.

Nattens skräck lördagen den 14:e

Den stod Malva för, kl 23:30....

(En dag för sent för att köra fredagen den 13:e.....)




Hon hade gnällt till några gånger under kvällen, hon som vanligen brukar sova som en stock.


Vi satt och spelade spel, Nils mor och lillebror är här.


Så då framåt midnatt då hon plötsligt börjar låta och sen illskrika och jag kommer in i det mörka rummet möts jag först av hur jag ser hur hon kräkts ner halva sängen i någon mörk färg. Blod?!?! Shit. Hjälp!


Jag plockar upp den lilla ledsna tösen med sin nerkräkta snuttefilt och halva ansiktet indränkt i samma mörkfärgade sörja, som jag så klart gissar är blod. (Till saken hör att våra barn tidigare aldrig kräkts i sina sängar).





I samma sekund som jag tänkt hojta till Nils att ringa efter ambulans så jobbar min hjärna febrilt. Ah, blåbär. Blåbär. Som de inte fick tidigare under dagen utan först till kvällsmålet. Blåbär.
Haha, ja då kan man inte annat än le åt hela spektaklet.

Det hela följdes av en grymt brakfisande liten flicka som av den anledningen inte kunde somna om när ordningen väl var återställd. Så vi tillbringade en timme uppe, myste och lekte lite i väntan på att snuttefilten skulle bli färdigtvättad. Och sen kunde vi båda sova gott resten av natten.



Olivia har också varit konstig i magen i natt. Så vad var då boven i dramat? Den spontana gissningen är vindruvorna som de mumsat på under dagen. Idag verkar i alla fall allt vara som vanligt igen.
Idag börjar projekt tapetsering på riktigt, men innan vi är där är det en del förarbete kvar.

En kass mobilbild men ändå från nattens äventyr:

Lite bilder från senaste dagarna

2 gånger tvillingkusiner
på Nikki och Majas
födelsedag.








Malva och Olivia är
båda facinerade av
lille Mozart.









På terassen i Sjöbo. Perfekt för en
kort utestund när rastlösheten
tränger sig på.